Är du redo att dö? Så lyder reklamen för Dark Souls 3, ett nyutkommet fantasy-spel och det sista spelet i Dark Souls-trilogin, utvecklat av From Software. Det är en passande fråga. Sen det första Dark Souls kom ut 2011 har serien blivit ökänd för att vara oerhört svår. Fiender är sluga, omgivningarna fyllda med fällor och bossarna stora och dödliga. För många är de första timmarna av ett Souls-spel en mardröm. Efter ett tag blir det de enda spelen man kan spela.

Det är inte bara för att Dark Souls är svårt som det är populärt. Det är för att det är svårt men rättvist. När man väl dör i spelet så dör man för att man begått ett misstag som, om man hade varit mer uppmärksam, antagligen hade kunnat undvika. Man kunde ha undersökt marken under sig lite nogrannare för att märka falluckan man föll igenom, eller så kunde man gått runt ett hörn med skölden höjd så att inte den fiende som gömt sig lyckats överraska en med sin attack. Genom att studera en fiendes rörelsemönster kan man lära sig att undvika dess attacker och bli mer effektiv på att döda dem. Dark Souls härdar dess spelare och utmanar dem att fortsätta kämpa. Det är inte en förlust att dö när man spelar Dark Souls; det är bara om man ger upp som man verkligen förlorar.

dark-souls-3-exempelbild

 

Dark Souls 3 utspelar sig i landet Lothric. Elden som håller världen vid liv håller på att slockna, men de som blivit utsedda till att återställa den, The Lords of Cinder, har försvunnit till sina hemländer. Det är spelarens uppgift att söka efter och besegra dem så de kan uppfylla sitt öde och rädda världen från att slockna. Under spelarens äventyr kommer denne stöta på många andra krigare som sig själv, och man kan antingen hjälpa dem på deras uppdrag eller vägleda dem till Firelink Shrine, spelarens fristad genom spelet. Man kan också använda ledtrådar utspridda i världen för att pussla ihop vad sanningen bakom The Lords of Cinder egentligen är, och om det finns något större hot man inte varit medveten om.

Detta är inte ett spel för de som enkelt ger upp. Men om man kämpar vidare och tar sig till slutet kommer man snart inse att man aldrig vill spela något annat igen.